”Mina år på den här arbetsplatsen har varit bra. Men nu går jag vidare!” Det är med den inställningen många av Trygghetsstiftelsens kunder träder in i sina nya arbetsliv. Men hur kan arbetsgivare och fackliga organisationer agera i ett omställningsarbete för att få lyckliga avslut, både för dem som är kvar på arbetsplatsen och för dem som lämnar den? Den seminarieserie som hölls runt om i landet under första hälften av maj gav svar på många frågor.
Hur kan människor reagera i omställningssituationer? Hur bibehåller man motivationen på arbetsplatsen, hur kommunicerar man bäst? Det är några av de frågor som deltagarna ville ha belysta när seminariet ”Bli bättre rustad vid personalomställning!” hölls i Trygghetsstiftelsens lokaler i Stockholm. Ett trettiotal arbetsgivarrepresentanter och fackliga företrädare från olika myndigheter deltog i seminariet, som syftade till att underlätta arbetet före, under och efter en omställning.
De bägge seminarieledarna, organisationskonsulten Solveig Adolfdotter Bergendal och Pontus Palmedal, konsulent vid Trygghetsstiftelsen, betonade just vikten av att vara väl rustad – både med hårdfakta om innehållet i Trygghetsavtalet och med kunskap om hur man möter människor som står inför kravet att förändra sitt arbetsliv.
– Cheferna måste vara väl förberedda inför ett omställningsarbete, och de måste få förutsättningar för att använda Trygghetsavtalet, sade Pontus Palmedal och betonade samtidigt vikten av att ta kontakt med Trygghetsstiftelsen så tidigt som möjligt i processen.
– Använd era kontaktpersoner! Har ni ingen kontaktperson hos oss, hör av er! Hans konkreta råd handlar till stor del om kunskap och kommunikation.
– Gör en ordentlig plan, och se till att ni har med er informationsdelen hela vägen! Vi ser alldeles för ofta hur okunskap leder till onödig ryktesspridning. När det skakar i grundvalarna bombarderas chefer och fackliga företrädare av frågor, både om stort och smått. Ofta handlar de om pengar – om innestående semesterdagar, om tjänstledighet under uppsägningstiden och om pensioner, till exempel.
– Det är många och komplexa frågor som dyker upp, konstaterade Solveig Adolfsdotter Bergendal. Om de inte besvaras riskerar man ett stort energiläckage. Arbete har ju också ett värde som inte räknas i pengar, och hon påminde om att organisationen måste ha beredskap för människors olika sätt att reagera i samband med en uppsägning.
– Det finns de som omedelbart ser nya möjligheter, men också de som hamnar i en personlig kris och har svårt att gå vidare. Och det får naturligtvis konsekvenser för hur vårt gemensamma arbete med att stötta var och en utformas.
De båda seminarieledarna konstaterade att det går väldigt bra för de allra flesta som deltar i Trygghetsstiftelsens programverksamhet. Åtta av tio uppsagda löste sin situation under förra året, och de olika aktiviteterna uppskattades, både av arbetsgivare, fackliga representanterna och uppsagda. Hela 98 procent uppgav att de var nöjda med det stöd de har fått. Solveig Adolfsdotter Bergendal kunde dela med sig av kommentarer som ”så här har ingen pratat med mig tidigare”.
– Jag har sett många exempel på att de personlighetstester vi erbjuder, de samtal vi har och de konkreta råd vi bidrar med kan innebära rent euforiska upplevelser, sade hon. Hon påminde om hur viktigt det är att också göra ett bra avslut, så att den som lämnar arbetsplatsen ska göra det med goda minnen i behåll, och de som arbetar vidare kan göra det utan oro.
– Det handlar om medmänsklighet, helt enkelt.
Birgitta Forslund Jakobsson
Blå kontoret